Flytten till Härnösand har gett nya träningsrutiner i tuffare miljö
Steget att lämna den trygga tillvaron i Hudiksvall för ett nytt liv i vilda Västernorrland var stort. 29 år på en ort känns som ett helt liv och allt det invanda omprövas nu.
Det gäller inte minst träningen. En supervarm sommar har gett simningen och cyklingen större utrymme och det känns förmånligt att ägna sig åt en sport, triathlon, där möjligheterna till omväxling är stora.
Att jag skriver vilda Västernorrland beror på att miljön är ännu mer utmanande här jämfört med i Hälsingland. Eftersom jag är född i Kramfors var jag inför flytten väl medveten om hur kuperad terrängen är i Höga Kustenområdet.
Under ett lunchstopp i Lövvik då jag tillsammans med min livskamrat cyklade årets långrunda på dryga tio mil, sa restaurangägaren att Höga Kusten är rätt ställe att förlägga ett träningsläger på.
Och visst är det så. Mjölksyran kommer ofelbart i de stora backarna och när det väl rullar utför går det så fort till nästa uppförsbacke att man inte riktigt hinner trampa ur den anhopade syran.
Samma är det med löpningen: det går upp och ner hela tiden. Ska man hitta en flack bana får man leta länge, eller söka sig till olika anläggningar och arenor utomhus.
Jag hade glömt, eller förträngt, hur tuff all backträning är för kroppen och lite överraskad är jag. Förhoppningsvis ska del leda till starkare ben. Vi får se. Det enda som talar emot det är åldern, man är ju inte på väg uppåt i idrottskarriären. Nu handlar det om att bromsa förfallet.
Av triathlongrenarna är det bara simningen som sker på ett någorlunda plant underlag. Och här är en till stor fördel med Höga Kustenområdet: det finns gott om vattendrag!
Träningsmöjligheterna är alltså minst lika stora som förut. Men utmaningen har blivit större. Det känns spännande!