Den har pågått länge nu, nedmonteringen av den lokala journalistiken. Jag tror att ganska få känner till hur stor skillnaden är, sett över decennier.
Lokaltidningarna har under hundratalet år varit ett kitt i samhället. Som informationskälla, som underhållare och som samtalspartner. Otaliga är de snack som inletts med: — Jag läste i tidningen att…
Vi har i dag förlorat mycket av detta kitt, som hållit oss samman och som upplyst oss om hur demokratin i den egna kommunen, det egna närområdet, fungerar eller inte fungerar.
Lokaltidningarna dör en långsam sotdöd, det sker nästan omärkligt, eftersom det är en utdragen process. Låt mig ge en liten bakgrund:
Min ”karriär” som journalist startade efter examen 1986. Det gick hyfsat bra att få jobb på landsorten då och jag fick bland annat jobb på Nya Norrland i Härnösand.
Upplagorna steg på den här tiden. När jag 1989 började på Hudiksvalls Tidning var trenden densamma. Tidningen drevs lokalt och direktören fanns i huset. Man kunde prata med honom varje dag, om man nu önskade det. Upplagan närmade sig 20 000. I dag har den fallit till nära 9 000. Journalisterna hade höga krav på sig, dels på att producera mycket och dels på att hålla en hög nivå.
Mycket har hänt. En genomgripande händelse inträffade under 1990-talet då tidningarna datoriserades, en teknikutveckling som skedde i hela samhället. Med det försvann en hel yrkesgrupp, grafikerna. Det var en väntad omställning, men med färre anställda försvann också en del av anknytningen till samhället. De som jobbade på tidningarna blev färre och kontaktytorna minskade. Den delen tänkte man inte så mycket på då. Fokus låg på effektivisering och att kompensera för en upplaga som börjat vika. Samarbetet i Hälsingland effektiviserades när tidningarna gick samman i Hälsingetidningar AB. Tidningarna kunde se uppenbara fördelar med rationaliseringarna och gick med vinst.
Årtiondet efter, 00-talet, präglades mycket av neddragningar. Nu fick även journalister gå, tjänster drogs in och samarbeten mellan tidningstitlarna innebar en ökad centralisering. Upplageminskningarna ökade i styrka, vilket pressade ekonomin i tidningsbranschen ännu mer. I Hälsingland tog Mittmedia över Hälsingetidningar. Centertidningar, som bland annat ägde Hälsingetidningar, såldes för osannolika 1,8 miljarder kronor till ett konsortium där Mittmedia ingick. Centerpartiet berikade sig rejält.
En av många åtgärder i de följande åren av rationaliseringar var att samma redaktionella material återanvändes och publicerades i flera tidningar. Detta fortsätter än i dag och lokaltidningsläsare irriteras ofta över nyheter från helt andra platser än tidningens spridningsområde. Ibland mörkas till och med var reportaget är gjort, var människorna i det bor, för att inte uppröra läsare.
Men den stora smockan mot lokaljournalistiken har gått under parollen ”digitalt först”. Sedan tidningsledningar ihärdigt hamrat in tänket hos medarbetarna har upplagorna rasat dramatiskt och de journalister som inte blivit uppsagda, gått i förtid, eller börjat skola om sig, har lämnat tidningshusen på egen hand. Ibland har de gått till ett annat arbete i en annan bransch, ibland har de blivit arbetslösa eller frilansare. Även duktiga säljare har tvingats lämna tidningshusen. Antalet anställda på ortens tidningar är i dag bara en bråkdel jämfört med 1990-talet. Det gäller troligen alla lokala dagstidningar i landet.
Tanken med ”digitalt först” har varit god och den har drivit på utvecklingen i branschen på många områden, inte minst den tekniska. Nästan varenda journalist kan i dag sända live-tv på webben och nyhetsströmmarna flödar i mobilapparna. Men tidningsläsarna har glömts bort under väldigt många år. Läsarna har av förklarliga skäl svårt att glädjas åt tidningens digitala framsteg när lokala arrangemang inte längre får en plats på papperet, när nyheterna är flera dagar gamla, eller när man blir allt mer ovetande om vad som händer, på regional nivå, i kommunen eller på gatan där man bor.
Och nedskärningarna fortsätter, ekonomiskt har det digitala inte på långa vägar kompenserat tappet på papperssidan.
En studie vid Göteborgs universitet visade att över 2 000 journalisttjänster försvann på lokala och nationella redaktioner under perioden 2001—2015 och att cirka 50 lokala tidningsredaktioner lades ner under samma period. De små orterna drabbades hårdast.
Det känns hemskt att skriva det, men nedskärningarna på journalistsidan fortsätter även nu när Bonniers tar över Mittmedia. Det är svårt att se någon ljusning. Enligt de nya ägarna ska man öka den lokala bevakningen. Men hur ska redan hårt rationaliserade redaktioner orka pressa ur sig mer med färre medarbetare, folk som i dag är hårt pressade? I Västernorrland ska 15 journalister bort i denna omgång, i Hälsingland fyra.
Även med den föreslagna nedbemanningen väntar sig Bonnier News fortsatta förluster på vissa titlar ”under ganska lång tid”.
– Inte ens med det här kommer vi att vända till ett positivt resultat i Ö-vik, Östersund, Västmanland och på Tidningen Ångermanland, säger Nestius i en intervju till tidningen Journalisten.
Nedskärningarna har gett utrymme till andra aktörer. Lokala grupper på sociala medier har fått ökad betydelse, gratistidningar har fått större marknad och kommunikatörerna har blivit betydligt fler. Myndigheter och kommuner har utvecklat informationsavdelningar i stor omfattning. Det är en trend som tycks hålla i sig. Antalet kommunikatörer har ökat från 6 000 till över 12 000 de senaste tio åren.
Vad händer då med den lokala nyhetsförmedlingen framöver?
Redan i mitten av 1990-talet hörde jag att papperstidningen skulle vara död om tio år. Så blev det inte och den är i högsta grad levande. Folk älskar att läsa på papper!
Jag tror att Bonnier tänker rätt när de vill ge mer inflytande lokalt. Men kommer de centralt att kunna hålla tassarna borta om man lokalt väljer en väg som inte passar in i koncerntänket? Det återstår att se.
För egen del vågar jag inte på några stora gissningar. De experter som hittills gett prognoser har haft fel. Men jag tror att det kommer att finnas papperstidningar även om tio år.
När vi startade Höga Kustens Mediakollektiv för ett halvår sedan, var det med sikte på att öka lokal närvaro och sprida lokala nyheter. Vi har nyligen gett ut en tidning om Bollstabruk. Det är en liten gärning i det stora perspektivet och vi har bara nosat lite på möjligheterna.
Det fantastiska mottagandet vi fått, och den entusiasm vi mött, pekar på att vi är något bra på spåret. Vi tror på kraften i de nära nyheterna och vi kommer fortsätta vår gärning.
Framtiden får visa om vi gör rätt.
Vi fick en flygande start: Mediakollektivet redan i TV — det känns spännande
Läs gärna krönikan: Äntligen har vi gjort en tidning!
Läs också: Höga Kustens Mediakollektiv: Vi går samman och gör något nytt
