Det började som ett skämt.
Eller en fundering — var är bryggeriet? Vi bor ju på Bryggeribacken!
Bor man på Bryggeribacken borde man brygga öl, tänkte jag. Sedan sa till min omgivning att jag funderade på att jäsa egen öl. Funderingarna fortsatte. Jag läste en bok, jag läste på nätet och jag läste om ölbryggning i olika forum. Intressant!
Samtidigt är det lite kluvet. Man vill ju inte uppmuntra folk att dricka mer alkohol. Men öl är gott och tar man det försiktigt så är det inte skadligt. Mindre mängder öl kan till och med ha positiva hälsoeffekter. Dessutom finns det gott om alkoholfria alternativ.
Det finns väldigt många sätt att brygga öl på. Jag har kanske inte valt det enklaste, men det som tycks ge det bästa resultatet för en nybörjare, biab, där man använder en påse i kastrullen och grovt förenklat värmer, lyfter ur malten och kokar vört som sedan blir öl.
Jag läste att bryggaren lagar till vört, medan jästen brygger öl. Just nu jobbar jästen för fullt i jäshinken. Det hörs när det bubblar i vattenlåset.
Under tiden har jag fått lära mig många nya saker: vad malt är, vad temperatur och tid betyder i bryggprocessen, humlens roll och när den tillsätts, vad mäsk är, lakning, original gravity och massor av andra begrepp som till en början förvirrar snarare än intresserar.
Kombinationerna för att skapa ett eget öl verkar oändliga. Man kan välja en malt (malt är oftast korn som fått gro, sedan torkats och rostats. Innan bryggning krossas den), men man kan kombinera olika mängder av åtminstone femton varianter av malt.
Och då är man bara inne och nosar på en del i konsten att brygga öl.
Det finns också en fridfull och lugnande del i bryggandet — jäsningen. Det är bara att vänta, kanske ta något prov och vänta igen, tills jäsningen är klar.
Det är där jag befinner mig just nu. Jäsningen får ta den tid den behöver. Sedan ska ölen lagras ett par veckor. Det är den långsammaste tillagningen av livsmedel jag genomfört.
Men vem har bråttom?