Välkända toner från Louis Armstrong, Count Basie, Nat King Cole och Ella Fitzgerald strömmar i föreningen Tango Nuestros lokaler i Härnösand i senhösten. Här hålls en av många prova på-kvällar i lindy hop, där Omar Saab och Tove Wiklund manar på deltagarna:
— Fem, sex sju och och tillbaks!
Deltagarna prövar grundstegen och en bit in i tonerna av Ella Fitzgeralds Shiny Stockings, säger Omar:
— Byt partner!
Dansarna lyder, ler, och fortsätter att nöta golvet med grundsteg genom låtens virvlande trum- och saxofonsolon, tills musiken tonar ut och de får beröm av kursledarna. Prova på-kvällarna ordnas i den lokala dansklubben Spirornas regi och de är mycket uppskattade av deltagarna.
Omar och Tove går vidare och visar kicksteg. Kursdeltagarna följer dem med vaksamma blickar, innan det är dags för dem att testa samma kickar.
Under en paus, medanLouis Primas låt Just a Gigolo ljuder ur högtalarna, får vi en pratstund med kursledarna.
Den här kvällen följer samma mönster som tidigare prova på-kvällar, med en timmes kurs och sedan gemensam dans.
Tove Wiklund förklarar varför hon gillar lindy hop. Hon gillar förstås låtarna, men det finns fler anledningar.
— Det är en så glad och fri dans. Det är hela tiden ren improvisation. Man hittar på och anpassar till musiken. Det finns inga regler.
Lindy hop innehåller mycket glädje. Det är en dans som startade i Harlem på 1930-talet och som fick förnyad kraft femtio år senare. Numera samlar till exempel swingdansfestivalen Herräng dance camp, utanför Norrtälje, över 700 deltagare varje år.
— Man blir lite hög av det, säger Tove Wiklund.
Lindy hop kräver, som alla danser, att man övar steg och rörelser. Det kan ta ett tag innan man börjar känna sig säker.
— Man lär sig olika snabbt och på olika sätt. Men jag tycker inte att man behöver dansa särskilt avancerat för att känna dansglädje, betonar Tove.
Nybörjarna kommer alltså långt med bara grundsteg och någon tur.
Ledarna tycker att deltagarna i kursen varit jätteduktiga. Alla dansade, det såg bra ut och det lovar gott:
— Jag hoppas att fler ska upptäcka hur rolig den här dansen är. Då blir det fler för mig att dansa med, och ju fler som dansar desto fler danstillfällen kommer det att finnas, säger Tove och ler.
Förutom att dansa vid kurstillfällena i Härnösand reser ibland Tove och Omar till danser i exempelvis Sundsvall och Umeå.
Och trots att de hållit på många år nu, intygar paret att dansglädjen bara ökar med åren.
Läs också krönikan: Märkligt, jag blev ansedd dansant!