Under 2018 lämnade jag en triathlonklubb och gick med i en ny. Det var fantastiska Hudik Triathlon som jag var med i första delen av året och Hemsö IF triathlon som jag landade hos lite senare.
Man kan skriva mycket om dessa klubbar. Gemensamt är att de hålls uppe av medlemmar som gör enastående och osjälviska insatser för varandra och sporten.
Vilka var då mina fem höjdpunkter under träningsåret 2018? Jag har svårt att rangordna dem eftersom de alla bjöd på höjdpunkter utöver det vanliga, men utan inbördes ordning kommer:
Multipasset med Hemsö IF.
Vilka människor! Att starta sin lediga lördag med att kliva upp tidigt och träffa klubbkompisar, springa en timme, simma en timme och köra spinning en timme är en fantastisk inledning på helgen. Jag har varit med lite för sällan, men jag ser fram emot nästa gång. Passet är en utmaning, bra träning och en lisa för kropp och själ.
Sala Silverman.
I år krympte distansen till en sprint för min del. Det var ett utmärkt val med tanke på att motivationen inte var så stark i år. Men arrangörerna levererar alltid en bra tillställning och bjuder på glada tillrop och en väloljad stab. Sala Silverman är både bra och opretentiös, för både nybörjare och elitmotionärer. Rekommenderas!
Fyra kilometer simning i Långsjön.
Att denna varma sommar bjöd på ovanligt många simpass i öppet vatten var en njutning. Det var riktigt skönt att blötlägga sig i sjöar och hav, trots att man bor i Norrland. En av alla simturer blev drygt fyra kilometer lång. Den gjorde jag tillsamman med kärleken och den blev extra minnesvärd, inte bara för sällskapet, utan också för känslan att kunna glida omkring i vattnet, i naturen, helt obehindrat och simma där det varken finns golv, väggar, klor, kakel eller tak. Bara frisk luft, ljus sommarkväll, skvalpet från vatten och en blå himmel. Fantastiskt!
Cykeltur Härnösand — Norafjärden runt.
Det blev inte bara rekord i långsimning, utan också i långcykling denna sommar. Cykling går ju också bra i värme! Tidigare har jag cyklat nio mil ett antal gånger, men nu var det dags för tvåsiffrigt med siktet inställt på Norafjärden runt. För den som inte cyklat i Höga Kustenområdet kan jag berätta att det är tufft. Det är backar hela tiden. Platt mark finns inte. Cyklingen består i att man kämpar uppför en backe och när man tror att man nått toppen överraskas man av en backe till och sedan ytterligare en. Sedan bär det utför, svish, och sedan uppför igen. Det är en terräng som ger bra träning och självklart otroliga naturupplevelser.
Härnö trail — vilken utmaning, fast jag inte sprang!
Eftersom man är en träningstok måste man pröva allt. Härnö trail står varje år för dörren och frågan kommer: ska jag delta? Nej, blev svaret i år, men man kan ju provspringa sträckan i alla fall. Härnö trail var som att komprimera den rekordlånga cykelturen jag nyss nämnde till en 21 kilometers trailupplevelse med inslag av klättring och gång. Banan bjöd också på nytt rekord i träningsvärk — en hel vecka! Är det något jag tänker göra om? Självklart!
Träningsåret bjöd också på många andra underbara upplevelser, som yogakurs i januari, många fina skidturer denna snörika vinter, Stigsjö triathlon och flera fina cykelturer i terräng. Året avslutades med att jag klarade alla mina personliga mängdmål. Liksom många andra med en gen för träningsnörderi funderar jag över det kommande året. Blir det hälften så bra som 2018 är jag toknöjd!
Läs mer om multipasset med Hemsö IF Triathlon.
Se bilder från Härnö Trail 2018.
Läs mer om Sala Silverman.
Heja på! Stockholm Marathon då, i värmen? Det var ju en höjdpunkt också 🙂
Inte för mig, jag klarar inte värme. Men sällskapet var i särklass!