Det blev en sprint i Sala – här är min rapport
Trots att vädret såg allt annat än stabilt ut inför årets Silverman, uteblev fjolårets värstingväder.
I stället levererade Sala närmast perfekta förhållanden på 15:e upplagan av Sala Silverman. Vädret var växlande molnighet, runt 17-18 grader i luften och ungefär samma i vattnet. På eftermiddagen uppstod några mindre skurar.
Det enda som störde var en stundtals kraftig blåst under cykelmomentet. Under medeldistansen körde en cyklist av vägen och uppgavs ha brutit nyckelbenet. Det är dock oklart vad avåkningen berodde på.
Deltagarantalet var i mitt tycke lagom, även om det finns plats för fler. Enligt arrangören var det sammanlagda deltagarantalet 450. På medeldistansen deltog 157 personer, varav sex inte fullföljde. På sprinten deltog 99 personer, varav en inte fullföljde. Där blev det också ett problem med min sambos registrering, eftersom hon inte finns med i resultatlistan. Möjligen fel på chippet. Jag och hennes bror kan dock intyga att hon var med hela vägen.
I Sala finns också möjligheten att delta i en sprintstafett. 34 lag fullföljde den och de såg ut att ha roligt allihopa.
Simningen sker i Långforsen, som trots namnet är en sjö. Det är långgrunt i början, så man får gå en bit innan själva simningen börjar.
Cyklingen sker på en flack bana där det är lätt att hålla en hög fart.
Den avslutande löpningen går på en motionsslinga och på promenadvägar runt målområdet. En mycket behaglig sträckning, på ett ganska mjukt underlag. Miljön är överlag vacker i området.
För egen del joggade jag in på plats 32 av 41 deltagare i herrarnas sprint, vilket jag är helt nöjd med. Orsaken till att jag i år valde en kortare distans var förra årets ihållande regn på medeldistansen. Den avskräckte, eftersom jag frös hela vägen.
Nu får jag ta mig en funderare över vilken distans jag ska välja nästa år. Det är gott om tid till dess, men sannolikheten att jag ställer upp igen är stor.